I skuggan av framgångar är det väl dags att beröra priset för dem. Det är ett helt invidiuellt val att kriga i toppen på resultatlistorna. Och inte mer synd om mig men ibland kan man fundera över motiverande motion av någon annan art…. kanske skulle vara mer livsförlängande.

Kostnaderna är tuffa tidvis. Vintercykling är nyckfulll. Mängden incidenter är nog svåruppskattade. Hur många som det omfattar är en  gissning 400-500 cykelburna är väl rimligt naturligtvis på olika nivåer och mål. Denna nr89 är snart slut 3december kl.12 men är den mest svårcyklade jag upplevt under mina 2.5 år av tävlande.

Norrköping har varit en enda stor Teflon panna full av splittergrus bitvis. Och jag smörklicken som fräser runt staden kors och tvärs mellan ytter och inner zonerna och bilister,fotgängare som förundrat ser den ensamme mountainbiken susa fram. Kombinationen med fladdrandet av temperatur runt 0 strecket sen -2 till plus 2. Och detta eviga småregnande som rinner i kalla rännilar längs ryggen.Det underkylda regnet gör kurvtagningar mycket riskfyllda med fläckvis svarthalka. Att göra en riskanalys är viktigt men det tummas på den tidvis när konkurrenter smyger sig nära.

När solen går ner så kommer den blänkande asfalten med kort varsel och ja Snö vore en lättnad alla dagar i veckan, (lättare att identifiera riskpassager)

Ägnar du dig åt snabba framhjulsbromsningar är din dödslängtan ganska hög. Det finns en kombo av däck där man väljer ett dubbdäck fram. Då finns det en nytta att bromsa kraftfullt fram. Min egen erfarenhet är dock att jag hellre parerar ett släpp av fäste med bakhjulet. Plötsliga ispartier är det en god ide att balanserat rulla över. Kostnaden per tagen Zon är runt 1kr/st denna omgång beräknat på slitage/förstörd utrustning.

Tidför service överstiger 10% av tiden. Dem moment som  tar upp extra tidsenheter är att pilla ut grusfragment ur däcken innan punkteringen.

I hallen hemma (Cykelakuten) med en strid ström av serviceärenden.

En ström av Kontringar från Stockholm och Linköping har tärt hårt på Reserven av punkterings-kit, hade det inte varit för den intressanta produkten som hittades på en kinesisk sajt (Sticksäker Armeringstejp som ligger mellan slang och däck hade jag gråtit mig till sömns efter varje längre räd. Den har tidvis stått ut med 20-talet perforeringar av det förhatliga spetsgruset som sprids över staden. Självfallet har även mobilens glas kvaddats vilket kostar tid att lämna in för service. Sen ett gäng lampor på det,ligger lite här och var i Norrköping .(Fick ta fram stearinljus och fästa på styret) plus Högerhandskar där jag tappat räkningen totalt,antagligen kan jag räkna alla vänsterhandskar hemma framöver för en exakt siffra….. och sen något bluetooth headset,multitools,10-12 snusdosor o.s.v

Men innerst inne bävar jag för hur mycket jag kommer sakna TURF-cyklingen då en hel del på livets TO-DO lista måste ses över en period framåt. Att växla ner ordagrannt är både glädje och sorg.