Då det varit en anings kallt den senaste veckan har det inte känt som om det varit läge att sätta sig på cykeln och trampa till Söderköping. Så jag och Xegony tog bussen ner och gåturfade oss genom stan, inte den mest upplevelserika turfstaden (vintertid iaf), men en härlig promenad på dryga milen blev det. Jag har ju tur då Xegony delvis vuxit upp där nere så hon hittade hjälpligt till de flesta turfar. Vädret var vackert och höll man bara en jämn rask takt frös man inte, vi tog allt vi kände att vi kunde och fick bl a en fin promenad längs kanalbanken för att ta tegelbrukets sluss.

Efter det begav vi oss ut på vårt stora ”summit attempt”, vi skulle upp på Ramunderberget helt enkelt. Isiga trappor och snöiga räcken gjorde det hela bra mycket intressantare än på sommaren. Bara den oslagbara utsikten gjorde det värt det, men oj vad vi skrattade både på vägen upp och ner och  som alla erfarna bergsklättrare säger ”the decending” är det farligaste.

Efter ca 3 timmars promenad runt staden var man både frusen och hungrig och vi bestämde oss för att hitta någonstans att få i oss lite mat och något varmt att dricka. Tillslut hittade vi ett litet mysigt café på Skönbergagatan. Helt underbara crepes och både kaffet och den varma chokladen åts/dracks med sked så gott var det. Vi rekommenderat det caféet varmt till alla turfare.

Sist men inte minst skulle vi bara ha zonen ”towerroad” så hela backen uppför till vattentornet och efter att ha gått hela dagen var det inte jättekul att behöva gå i en konstant lutande uppförsbacke, det kändes som om den aldrig tog slut. Upp kom vi iallafall och inser då att om vi nu skyndar oss på lite grann hinner vi med en tidigare buss hem än vad vi räknat med. Sagt och gjort…en joggingtur nerförb backen blev det 😀😀, tur att det gick neråt.

Det var två nöjda och lite lagom trötta turfare som satte sig på bussen hem den eftermiddagen.